av Hjalmar Söderberg
Gertrud var Hjalmar Söderbergs debut som dramatiker. Dramat skrevs under några intensiva sommarveckor i Köpenhamn 1906, och sägs bygga på upprivande och smärtsamma personliga erfarenheter från författarens kärlekshistoria med Maria von Platen. Pjäsen spelas än idag på teatrar runt om i Europa.
Gertrud – den moderna, självständiga kvinnan – vill själv sätta spelreglerna i sin relation med de tre män (exet, äkta maken och älskaren) som omger henne. Hon strävar efter att leva sitt eget liv på sina egna villkor för att kunna vara sann mot sig själv, men känner sig fångad i sitt kalla småborgerliga liv.
Litteraturvetaren Bure Holmbäck skriver i förordet till boken:
”Gertrud är alltså den pjäs av Hjalmar Söderberg som lever ett aktivt liv, ännu efter drygt 100 år. Historien om dess tillkomst är ett litet drama i sig: han skrev den sommaren 1906, på ’knappt två månader’ enligt hans egen uppgift, efter en period av stor uppgivenhet, följd av en stark inspiration och en disciplinerad arbetsinsats. Bakgrunden var det komplicerade förhållandet med Maria von Platen och den plågsamma och ovärdiga avslutningen på denna förbindelse, en historia som numera är väl kartlagd av forskningen. /—/ Förtvivlad och uppgiven flydde han i början av juni till Köpenhamn, där han tillbringade sommaren. Efter några veckor hade han hämtat sig så pass att han kunde börja analysera historien, och ur hans bearbetning av förlusten uppstod en kreativ möjlighet: han hade stoff till en pjäs. /—/ Delvis med stor frihet, delvis inspirerad av verkligheten men utan att följa den i detaljer formade han sitt drama. Tekniskt tog han tillvara sin stora erfarenhet som teaterkritiker, psykologiskt fortsatte han de analyser av erotiska och andra relationer mellan man och kvinna som är ett återkommande tema i hans författarskap, språkligt använde han sin enastående formuleringstalang till en engagerande dialog. /—/ Det är onekligen intressant att Hjalmar Söderberg, trots den sinnesstämning som drev honom att skriva pjäsen, valde inte bara att göra kvinnan till huvudperson utan också gestaltade henne som han gjorde: med respekt och värdighet och med strävan efter förståelse, på samma gång som han övertygande förmedlar den svikne och övergivne mannens känslor.”
Volymen innehåller därtill en kommentarsektion av Christo Burman som visar på alla förändringar som skiljer ursprungsversionen av Gertrud (som är den som publiceras här) från de övriga versioner Söderberg själv putsade fram under de följande 30 åren.