Frida Åslund
Frida Åslund (1879-1937) skrev både för vuxna och barn, men det var som barnboksförfattare och norrlandsskildrare hon gjorde störst succé.
Det främsta verket är den självbiografiska barnbokstrilogin om uppväxten i Umeå åren före och efter den stora branden, vilket består av Folke och Frida (1925), Frida i Per-Nils-gården (1928) och Tiden går (1932) och som nu utkommer i en nyupplaga i två delar: Folke och Frida (2008) och Fridas nya värld (2009).
Frida Åslund förlorade sin far, avvittringslantmätaren och författaren Daniel Åslund, som sexåring, och familjen bestod då av modern Maria Sofia Linder, mormodern, och de äldre syskonen Helmer, Elis, Hulda och Alma. I hushållet ingick också pigan Maria. Familjen bodde under Fridas uppväxt i Umeås östra stadsdel, som skonades i brandkatastrofen 1888, och senare i den nuvarande västra stadsdelen som då var landsbygd.
Hela familjen hade konstnärliga talanger, men det var bara de äldre bröderna som etablerade sig som konstnärer. Då som Helmer Osslund och Elis Åslund. För Frida blev det istället karriär som lärare och författare.
Hon tog ut folkskollärarexamen 1901 och bosatte sig så småningom i Horndal i Dalarna där hon fick arbete som folkskollärarinna.
Debuterade som författare gjorde hon med en novell i Sundsvallsposten 1898, men 1910 kom den första boken – en herrgårdsroman som sedan fick två uppföljare. Det dröjde sedan tretton år innan hon 1925 gav sig på barnboksgenren.
Barnböckerna använde hon i undervisningen, där hennes stora intresse var historia – något som genomsyrar hela författarskapet. Förutom Frida-trilogin kan nämnas Främlingsfolket i Degerforsa (1929) om franska flyktingar på den norrländska landsbygden, som också bygger på autentiska händelser.
Bland romanerna är Gertru från Svartliden (1934) den främsta. Här finns både ett romantiskt drag och ett engagemang för de fattiga inlandsborna, som båda är återkommande ingredienser i författarens hela produktion. Det senare finns bland annat i barnboken Norrsundabarnen (1933).
Men det är framförallt det livliga och uppsluppna berättandet som karakteriserar Frida Åslunds författarskap, och som gör hennes böcker läsvärda än i dag.
Länkar
» Arkiv och specialsamlingar, Umeå universitetsbibliotek
» minabibliotek.se
» Umeåregionen läser Folke och Frida
Lästips
Frida Åslund – författare, Västerbotten 2012:1
Jenny Berggren, Frida Åslund och Umeå före branden (i Släkten 2008:97)
Lena Kjersén Edman, Folke och Frida, två ostyringar i Umeå – i en tid utan bilar och apelsiner (förord i Folke och Frida, 2008)
Lena Kjersén Edman, Språket, spriten, skrämsel och skrömt (i Västerbotten 2004:1 : Nio texter om litteratur)
Alan Ericson, Frida Åslund, barnboksförfattare (i Folkarebygden, 1976)
Edith M. Eriksson, Helmer Osslund och hans syskon : tidigare okänd korrespondens i familjearkiven (Skriptum nr 48)
Göte Klingberg, Idyll och allvar i gången tid (i Till gagn och nöje – svensk barnbok 400 år, 1991)
Gerda Helena Lindskog, Frida Åslund och drömmen om svanlampan (i Provins 2006:3 : Tema Norrländska litteraturhistorier)
Anders Lundström, Frida Åslund (1879-1937) (i Provins 2005:1 : Tema Vindeln)
Björn Olsson, En förlorad värld (efterord i Fridas nya värld, 2009)
