Eva Malmström

Eva Malmström (1913-2000) var en svensk författare som under 1950- och 60-talet skrev flera uppskattade ungdomsromaner men firade störst framgångar med sin självbiografiska barnbok Eva åker snålskjuts som även blev den första av hennes böcker att återutges.

Malmström var själv förtegen med sina tankar om skrivandet, och beskrev det mer som en hobbyverksamhet, men en röd tråd i alla hennes verk är engagemanget för hennes rollgestalter som vi får möta i många olika livssituationer, inte sällan inför utmanande beslut.

Hon föddes i Söderhamn som Eva Nyström och flyttade år 1915 tillsammans med sina föräldrar och två äldre systrar till Umeå, där modern hade sin släkt (den kända umesläkten Grahn) och fadern blev bankdirektör vid dåvarande Norrlandsbanken, som sedermera efter fusion kom att bli Handelsbanken. Familjen kom att bo i det bankhus på Storgatan 48 som än idag hyser Handelsbankens kontor. I hemmet fanns ett stort kulturintresse och inte minst många böcker. Alla barnen lärde sig tidigt att läsa, däribland Malmström. Att hon därutöver var något av en pojkflicka kan utläsas i hennes självbiografiska barndomsskildring från Umeå-tiden, Eva åker snålskjuts, men hon var även en utpräglad humanist som tyckte mycket om att rita och skriva. Hon hade därtill ett stort intresse för skolan där hon bland annat kom att förvärva goda språkkunskaper i tyska och franska. År 1926 gick flyttlasset till Stockholm där fadern fick anställning som bankdirektör. Malmström studerade vid Nya Elementarskolan för flickor och sökte sig efter gymnasieexamen till en reklamtecknarutbildning där hon fick utlopp för sin konstnärliga ådra; flera av hennes teckningar från denna tid finns bevarade.

Faderns död 1938 kom att förändra tillvaron för hela familjen, varpå hennes möte med Malmö-födde läkaren Tage Malmström blev porten till ett nytt slags liv. Paret gifte sig, lämnade Stockholm för makens arbetsplats i Eskilstuna och fick i rask takt fyra barn, tre döttrar och en son. 1950 flyttade familjen till Göteborg där maken började arbeta på kvinnokliniken KK1 vid Sahlgrenska sjukhuset. Malmströms liv kom därefter i huvudsak att växla mellan två roller: fyrbarnsmor och doktorinna. Barnen minns med värme hur hon ofta läste högt för dem, men hemmafrurollen var något som hon vantrivdes med. En betydande vändpunkt kom år 1953 när Malmström ställde upp i en ungdomsbokstävling och fick kontakt med Astrid Lindgren på Rabén & Sjögren. Lindgren rekommenderade Malmström att arbeta om det flickboksmanus som Malmström ursprungligen hade skickat in för utgivning, och resultatet kom att bli den hyllade debutboken Hej då, Lena (1955, utgiven på danska 1964), en skildring av tonårslivets vedermödor, som året efter även blev uppläst i radio. Vid det laget hade hennes äldsta dotter hunnit bli tonåring och just tonåringar kom att förbli Malmströms huvudmålgrupp. Även de övriga barnen hade vid denna tid nått skolålder, vilket gjorde det möjligt för Malmström att ägna mer tid åt sitt skrivande – på förmiddagar när barnen var i skolan och ibland hördes ljudet av skrivmaskinen även nattetid. Doktorinnan hade blivit författarinna.

Malmströms nästa bok Kent på Himmelsgatan (1958, utgiven på tyska 1960), en gripande berättelse om vänskapen mellan två göteborgspojkar, varav en haltar efter att ha haft polio och den andra är blind, stack ut lite extra i sin samtid eftersom det inte hörde till vanligheterna att beröra funktionsnedsättning i dåtida barn- och ungdomsböcker. Malmström värjde sig dock inte för svåra ämnen. I Att välja (1960) exempelvis, som var en uppföljare till Hej då, Lena, skildrade Malmström svårigheterna med att välja fel person att förälska sig i.

År 1960 flyttade familjen från Göteborg till Mölndal, och det var där som Malmström slog in på ett nytt spår i sitt författarskap genom att satsa på nybörjarläsare och välja att berätta om sin barndom i 1920-talets Umeå. Självbiografiska Eva åker snålskjuts (1962, utgiven på tyska 1964) kom att bli en stor framgång som bland annat på många håll kom att användas för läsning på lågstadiet. Året efter kom uppföljaren Eva åker timmerstock (1963) som följde samma huvudkaraktär och tog fasta på minnen av livet på Umeälven. Därefter återvände Malmström till tonårsskrivandet genom Porträtt av Marie (1964, utgiven på finska 1966 och tyska 1968) – vid den tiden hade yngsta dottern hunnit bli tonåring och det finns element i boken som bygger på igenkänning.

Efter att ha gett ut sex böcker under nio års tid och därmed ha hört till Rabén & Sjögrens mest hyllade och produktiva inhemska författare, valde Malmström att prioritera familjen och inte minst sin make som parallellt med hennes författarkarriär hade uppfunnit den banbrytande förlossningsmetoden sugklockan. Denna uppfinning var emellertid långt före sin tid och möttes av motgångar som förändrade familjelivet, och Malmström fick anse sig vara färdig med det hon hade att säga som författare. År 1966 upphörde också hennes täta brevväxling med Astrid Lindgren, som hade utgjort ett stort stöd för författarskapet.

Malmström höll gärna på sin integritet och var inte förtjust i att tala om varken sig själv eller sitt skrivande men tydligt var att hon hade läst mycket själv – något hon fortsatte med även på ålderns höst – och att hon både hade talangen och fann en glädje i skrivandet. Genomslagskraften i hennes böcker visar sig också i att de flesta av böckerna även kom att översättas till andra språk, så att under ett drygt decennium lästes Malmströms verk av tusentals barn och unga både i Sverige och runtom i Europa.

Länkar

» ”Hon talar om sin skrivhobby men böckerna går i tusental”: Intervju i Göteborgs-Posten 30/11 1960