Jean Cocteau
Jean Cocteau (1889-1963) ses i hemlandet Frankrike som en av 1900-talets främsta kulturpersonligheter. Han utgöt sin kreativitet i de flesta tänkbara kulturyttringar och skapade några av såväl dadaismens som surrealismens mest betydelsefulla verk.
Som dramatiker är Cocteau kanske mest känd för sina enaktare La Voix humaine (”Den mänskliga rösten”) och Le Bel indifférent (”Den sköne likgiltige”) som båda anses höra till de främsta kvinnomonologer som skrivits för scenen.
Redan i tonåren blev Cocteau känd som poet och 1917 debuterade han som dramatiker med baletten Parade, som sattes upp med musik och scenografi av Cocteaus vänner Erik Satie respektive Pablo Picasso – slutresultatet blev en uppmärksammad föreställning som ledde till uppkomsten av begreppet ”surrealism”.
Jean Maurice Eugène Clément Cocteau föddes i Maisons-Laffitte, en liten by nära Paris. Uppväxten blev fylld av spänningar – Cocteaus far, som var advokat, begick självmord när Cocteau var nio år – och vid femton års ålder lämnade Cocteau hemmet för att satsa på en karriär som poet. Det gick inte många år innan hans första diktsamling La Lampe d’Aladin (1909) publicerades och han blev i konstnärskretsar känd som Le Prince frivole – ett epitet som året efter även blev namnet på Cocteaus andra diktsamling.
Under första världskriget men än mer under mellankrigstiden kom Cocteau att spela en betydande roll i Frankrikes konst- och kulturliv. 1929 skrev han sin kanske mest kända roman, Les enfants terribles (”De förskräckliga barnen”), och året efter påbörjade han sin karriär som avantgardistisk filmskapare med Le sang d’un poète (”En poets blod”, 1930) som sedermera följdes av filmklassiker som La belle et la bête (”Flickan och odjuret”, 1946), Orphée (1950) och Le testament d’Orphée (”Orfeus testamente”, 1960).
1955 blev filmaren, skådespelaren, dramatikern, koreografen, designern, keramikern, tecknaren, målaren och inte minst författaren Cocteau ledamot av Franska Akademien. Redan tidigare var han med i en rad andra illustra sällskap i Europa och i USA, varigenom han lyckades fördela sitt konstnärskap mellan kulturetablissemang och avantgarderörelser och än mer etablerade sig som en av det gångna seklets främsta kulturgestalter.
Länkar
» Céramiques de Jean Cocteau
» Comité Jean Cocteau
» JeanCocteau.com
» Jean Cocteau page
» Kirjasto
» Senses of Cinema
» Société des Amis de Jean Cocteau Méditerranée
» Om Cocteau och La chapelle Saint-Blaise-des-Simples, Milly-la-Forêt
» Om utställningen Sur le fil du siècle på Centre Pompidou, Paris, 2003
Lästips
Frederick Brown, An impersonation of angels: a biography of Jean Cocteau
Cocteau: Jean Cocteau, sur le fil du siècle (utställningskatalog)
Wallace Fowlie, Jean Cocteau: the history of a poet’s age
Wallace Fowlie (red), The journals of Jean Cocteau
André Fraigneau, Cocteau
Patrick Mauriès, Jean Cocteau
Neal Oxenhandler, Scandal and parade: the theater of Jean Cocteau
Arthur King Peters, Jean Cocteau and his world: an illustrated biography
Julie Saul (red), Jean Cocteau: the mirror and the mask – a photobiography
Elizabeth Sprigge och Jean-Jacques Kihm, Jean Cocteau: the man and the mirror
Francis Steegmuller, Cocteau: a biography
James S. Williams, Jean Cocteau
