av Hjalmar Bergman
Adelsfamiljen Swedenhielm lever över sina tillgångar och alla framtidsutsikter är beroende av att familjefadern belönas med Nobelpriset i fysik. Den spända väntan på nomineringen störs av mosterns storrengöring och rykten om olagliga penningtransaktioner.
Swedenhielms är en av Hjalmar Bergmans mest uppskattade komedier. Efter det triumfartade uruppförandet på Dramaten 1925 har den genom flertalet klassiska scenuppsättningar och filmer blivit en kär kulturskatt väl värd att upptäcka på nytt.
Professor emerita Kerstin Dahlbäck skriver i förordet till boken:
”Romanen Markurells i Wadköping hade varit en succé – kunde han göra om konststycket inom dramatiken? Det var vad Bergman hoppades när Dramatenchefen Tore Svennberg på nyåret 1923 föreslog honom att skriva en pjäs i släkt med de nyligen utkomna romanerna. Han hade tidigare fått åtskilliga av sina dramer refuserade och kritiken hade varit sval mot dem som hade spelats. /—/ Bergmans avsikt med Swedenhielms är att nå publik framgång med hjälp av en glad och svensk pjäs. Succén uteblev inte och Swedenhielms har därefter återkommit på Dramatens repertoar. Rollen som Swedenhielm har kreerats av åtskilliga stora skådespelare, både på scen och i de film- och TV-inspelningar som gjorts.”
Den folkkära pjäsen blev klassisk film redan 1935 i regi av Gustaf Molander, filmatiserades även i Danmark 1947 och har sedan dess uppförts som TV-teater på SVT 1961, 1980 och 2003.
Rollen som ingenjör Swedenhielm har på film axlats av idel scengiganter – i tur och ordning: Gösta Ekman den äldre, Poul Reumert, Edvin Adolphson, Jarl Kulle och Sven-Bertil Taube – och bland de kvinnliga skådespelarprofiler som genom åren medverkat i Swedenhielms-filmatiseringar finns bland andra Ingrid Bergman, Margaretha Krook och Harriet Andersson.
