Ivan Turgenev
Ivan Turgenev (1818-1883) var en synnerligen mångsidig rysk författare som var verksam som romanförfattare, novellist, poet och dramatiker. Flera av hans verk bröt ny mark inom den ryska litteraturen – inte minst novellsamlingen En jägares dagbok och romanen Fäder och söner. Som dramatiker är Turgenev mest känd för En månad på landet.
Som en av de första ryska författarna att nå ut i Europa var Turgenev en pionjär för de i väst som ville lära sig om Ryssland - och bidrog samtidigt med en europeisk utblick till den ryska litteraturen. Under sin livstid ansågs han vara Rysslands störste författare men har sedan akterseglats av Tolstoj och Dostojevskij. Många av hans verk äger rum i herrgårdsmiljöer och kännetecknas av stämningsfulla naturbeskrivningar, god människokännedom och inte minst fantastiska kvinnoporträtt. Samtidigt är det också möjligt att läsa dem som politiska allegorier – det gjorde bland andra Nietzsche och Lenin.
Ivan Sergejevitj Turgenev föddes i ryska Orjol som son till en kavalleriöverste och en adlig och auktoritär mor som ägde godset Spasskoje-Lutovinovo. Som barn uppfostrades han av utländska guvernanter och lärde sig tala flytande franska, tyska och engelska.
Merparten av sin formella utbildning fick han i hemlandet – där han sedermera studerade vid universiteten i Moskva och Sankt Petersburg – men ändå kom han att framhålla studieåren vid Berlins universitet, där han 1838-1841 studerade filosofi och historia, som de mest givande. I Tyskland påverkades han av de västerländska idéströmningarna och återvände till Ryssland med en stark tilltro till upplysningens ideal som han menade att även Ryssland borde följa. Exempelvis motsatte han sig den rådande livegenskapen.
Innan 1840-talet hade han inte haft några författarambitioner men när han väl började skriva fick han genast beröm av den tongivande kritikern Vissarion Belinskij, som även påverkade Turgenev i en mer realistisk riktning enligt vilken litteraturens främsta mål är att återge livets sanning och förhålla sig kritisk till olika slags orättvisor. Det var lyriken som gjorde den unge Turgenev ansedd men det var egentligen som dramatiker som han började sin författarbana. Han prövade sig fram i olika genrer – tragedi, komedi, fars, vaudeville – utan att vare sig han själv eller kritikerna blev riktigt nöjda. Redan under sent 1840-tal, än en gång ute i Europa (denna gång Frankrike), skrev han den pjäs som sedermera kom att heta En månad på landet, vars premiär av censurskäl kom att dröja åtskilliga decennier.
Nästa steg för Turgenev var att börja skriva noveller, däribland den inflytelserika Den överflödiges dagbok (1850) och inte minst landsbygdsskildringarna i novellsamlingen En jägares dagbok (1852), som anses utgöra milstolpar i den ryska realismen och som även Turgenev själv såg som sina viktigaste bidrag till den ryska litteraturen. I synnerhet skildringen av böndernas tillvaro anses ha bidragit till livegenskapens avskaffande i Ryssland 1861.
Efter att ha skrivit en uppskattande dödsruna om Nikolaj Gogol åtalades Turgenev för brott mot censuren och fick tillbringa en månad i fängelse varefter han förvisades till sitt gods för nästan två år.
Därefter sökte sig Turgenev än en gång ut i Europa och skrev där sin första roman, Rudin (1856), som han följde upp med Ett adelsbo (1859) – bådadera krönikor över den ryska intellegentian. Fäder och söner (1862), som kallats den första moderna ryska romanen, bygger på krocken mellan den äldre liberala generation som Turgenev själv tillhörde och den yngre revolutionära och nihilistiska generationen (Turgenev anses här även ha bidragit till att popularisera betydelsen av ”nihilism”) som Turgenev anklagades för att ta avstånd från. Just kontrasterna mellan unga och gamla går igen som ett tema i många Turgenev-verk, även En månad på landet, likaså återkommer teman som olycklig eller omöjlig kärlek, ouppnåeliga drömmar, hur en nykomling påverkar ett litet socialt sammanhang samt själviskhet kontra altruism. Det sistnämnda temat återfinns även i hans berömda tal Hamlet och Don Quixote (1860), där Turgenev kom att introducera gestalten Don Quixote för många ryska läsare.
Fäder och söner fick emellertid ett fientligt mottagande varpå Turgenev lämnade Ryssland för Baden-Baden i södra Tyskland, dit operasångerskan Pauline Viardot hade dragit sig tillbaka, med vilken han hade en livslång affär. Under det fransk-tyska kriget lämnade Viardot och Turgenev Tyskland för först London och sedan Paris, där han under 1870-talet blev en framstående ambassadör för rysk kultur och umgicks med Gustave Flaubert (med vilken han delade både sociala och estetiska idéer, tillika en tämligen pessimistisk världssyn), den unge Émile Zola och Henry James. I exilen skrev Turgenev allt mindre och inget av hans följande romanverk lyckades upprepa de tidigare framgångarna – istället ägnade han mycket tid åt att översatte verk av andra, både till och från ryska. Han dog i Bougival strax utanför Paris, och begravdes på Volkovo-kyrkogården i Sankt Petersburg.
Turgenevs relation till sina stora samtida Dostojevskij och Tolstoj var långa stunder ansträngd; år 1861 till den grad att Tolstoj utmanade Turgenev på duell, som dock hann blåsas av i förtid, och Dostojevskij såg det nödvändigt att i Onda andar parodiera Turgenev genom rollgestalten Karmazinov. De fann inget intresse i Turgenevs västeuropeiskt präglade, socialt medvetna men enligt dem ytliga prosa, Turgenev å andra sidan undvek de religiösa och moraliska motiv som de andra utforskade. Han menade istället att litteraturen inte ska erbjuda svar på livets stora frågor. Just genom denna skeptiska hållning och ovilja att besvara frågor menade idéhistorikern Isaiah Berlin att Turgenev gick på tvären med den traditionella ryske läsaren som ville bli tillsagd vad denne skulle tro på, hur denne skulle leva, vilka värden som skulle följas och vem som var hjälte respektive skurk.
Länkar
» Author’s Calendar
» Verk av och om Turgenev på Internet Archive
» Turgenev.org (obs! på ryska!)
Lästips
Leonard Schapiro, Turgenev: His life and Times
Avrahm Yarmolinsky, Turgenev: The Man, His Art and His Age