Emma Shoard
Emma Shoard (f. 1989) är en brittisk konstnär och illustratör som slog igenom stort med Paveen och buffertjejen, skriven av Siobhan Dowd. Den blev även den första bok hon illustrerat som utkom på svenska.
I en tid där digital illustration visat framfötterna föredrar Shoard analoga processer och att arbeta för hand, antingen med penna, kol eller bläck. Hon gillar särskilt svart bläck och att arbeta fram texturer i svartvita motiv, även om hon inte heller är främmande för att använda färger. Så ofta som möjligt vill hon måla av livet, på plats. Hon lockas framförallt av de utmaningar som ett levande motiv för med sig, så att hon tvingas arbeta snabbt för att försöka fånga en rörelse eller en handling – ibland kan det också leda till flera teckningar som går in i varandra. Det snabba arbetstempot ger därtill en fart i hennes illustrationer. Shoard är även intresserad av olika slags trycktekniker och experimenterar gärna med etsningar, träsnitt och serigrafi.
Emma Shoard är född och uppvuxen i Brighton. Ända sedan hon var liten har hon målat och ritat, så det var en självklarhet att efter gymnasiet gå en förberedande konstutbildning med inriktning på illustration. Därefter sökte hon sig till det prestigefyllda Kingston-universitetet i London, där det år 2011 blev en kandidatexamen i illustration och animation, med ett examensprojekt inriktat på mörkrumsfotografi. Efter examen har Shoard frilansat som illustratör, och hann med många olika slags uppdrag innan hon gav sig in på att illustrera böcker för barn och unga.
Den första bok som Shoard illustrerade var en novell av den prisbelönte författaren Kevin Brooks, Dumb Chocolate Eyes (2015) – en mörk berättelse om den destruktiva vänskapen mellan två pojkar. Boken fick ett gott mottagande och ledde genast till ett nytt och större uppdrag som till dags dato är Shoards mest omfattande och framgångsrika - Paveen och buffertjejen (2017), baserad på en novell från 2004 av Siobhan Dowd.
Själva processen med Paveen och buffertjejen har hon i olika sammanhang framhävt som både inspirerande och belönande – inte minst för att hon fick mycket tid till förarbete och efterforskning. Bland mycket annat spenderade hon tid med resandefolk i Kilkenny. Shoard har berättat att hon innan dess hade en väldigt romantiserad syn på resandefolk men att hon efter besöket i deras läger fann det desto viktigare att i sina illustrationer kunna ge en sanningsenlig och relaterbar bild av resandefolkets vardag. Flertalet av karaktärerna i boken härstammar från de fotografier Shoard tog i Kilkenny samt det hon hann teckna och måla när hon var där. Åter hemma i studion byggde hon på detta material genom en omfattande bildsamling med fotografier från The National Geographic, Tumblr, historiska arkiv, samt stillbilder från brittiska, irländska, franska och ryska filmer. Väggen ovanför hennes arbetsbord är alltid fylld av bilder som utgör referenser och påminnelser om när hon fick till en bild som hon var riktigt nöjd med.
Resultatet blev en stor framgång. Paveen och buffertjejen kom bland mycket annat att uppmärksammas i både skolor och på Edinburgh Book Festival. Boken nominerades dessutom till det prestigefyllda Kate Greenaway Prize som tilldelas årets bästa illustrerade barnbok.
Efter framgångarna med Paveen och buffertjejen har Shoard även illustrerat Mal Peets novell The Family Tree (2018) som även den mötts av fina recensioner och reaktioner i hemlandet.
Sedan 2012 bor Shoard nära Bermondsey i södra London, på en holländsk tjalkbåt i Themsen, som utgör del av Tower Bridge Moorings. Hon arbetar sedan 2015 fyra dagar i veckan i Hackney Downs Studios där hon delar ateljé med andra kreativa människor. Ibland kan man även se henne i kassan på bokhandelskedjan Daunt Books, där hon arbetar extra vid sidan av sina illustratörsuppdrag.
Länkar
» Emma Shoards hemsida
» Emma Shoards Instagram-konto
» Originalförlaget Barrington Stokes blogg - Om hur ”Paveen och buffertjejen” kom till
» Easle Blog - Videointervju med Emma Shoard, om hennes liv och ”Paveen och buffertjejen”
» People of Print – Videointervju med Emma Shoard, några år innan ”Paveen och buffertjejen”